aggochannatbedyratskit

Just nu, just igår och vid ett par tillfällen tidigare, känns det precis som att jag kommer bli samma människa, med samma inre krig igen - som jag var för ett par år sedan. Någon snuvar mig på energi, tar makt över mitt tankesystem och utnyttjar mitt dåliga samvete.

Det tog mig månader att orka ställa mig upp igen, efter att bägaren runnit över. Jag fann ingen mening med mitt liv om jag inte fick vara någon som höll upp de andra när de behövde mig. Det sög musten ur mig, de människorna. Jag fick hjälp och i och med mitt ihopklappande, kom jag till insikt med vilket stort värde som människa faktiskt har. Jag är ingen matvarubutik, för jag har inte resurserna att kunna uppdatera sortimentet hela tiden. Jag är en pantbank - en butik som tar emot diverse ting och i utdelning får de betalt. Man ger och man tar!

Hur som helst, känslan är påtaglig. Jag skulle kunna falla tillbaka, bli precis lika blåögd, naiv och sorgsen som jag var då. Låta de några av mina nära slita mig i stycken, låta dem livnära sig på mig igen. Men jag vägrar, jag totalvägrar samma kamp igen med mig själv. Jag vägrar låta alla mina som faktiskt är det, på riktigt, stå och se på ännu en gång. Kampa med mig för att jag ska förstå mitt livsvärde.

Det här är jag, precis såhär.
Jag tänker fortsätta vara,
precis såhär. För att det är jag!