Idag gråter jag!
Jag betvivlar att jag enbart talar för mig själv, när jag säger att jag både är arg, ledsen och besviken på svenska folket. SD har tagit sig in i riksdagen, får säga sitt, vara avgörande i diverse främslingsfientliga frågor - för att tusentals inbundna svenskar valt det.
Jag kan till många procent säga - att det är inte slut här!
Svenska folket har valt att starta krig.
Det skrämmer mig, inte bara vad som komma skall,
utan att man inte valt att vända på steken..
Rashateri.
Jag är vit, född i Sverige, med ett från grunden relativt osvenskt förnamn och ett absolut osvenskt efternamn. Jag är en blandras, en korsning, en kvarts - en människa.
Vad gör mig till en mer värdig person i främlingsfientligas ögon? Att jag är vit, ser svensk ut, pratar flytande svenska? Var ligger skillnaden, om man talar, ser ut och för sig som en svensk - eller inte talar flytande, är mörk och för sig som lärt? Är det verkligen färgen, förseln eller talet som spelar någon roll, som avgör människovärdet?
Den dagen någon kan övertala mig, komma med absoluta och konkreta argument, varför en till intet infödd individ är mer värd än en invandrare, ska jag formligen kyssa nazisternas högsta höns i arslet.
Och Det kommer aldrig hända.
"Trampa i främmande fotspår, eller bid din tid som den du alltid varit.
En vandrande tragik - en feg och banal skit"
Tillgjord spegelbild av nånting bättre.
Folk och fä, hur orkar man ha standard att tillverka någon, genom att se på andra och verka likvärdigt - när man ändå inte kan leva upp till det? När gryningen kommer spelar det ingen roll, i mörkret är man ändå densamma som kvällen innan. Mer sorgligt än irriterande, men tillräckligt gnagande att ägna en tanke åt.
Var dig själv!
