aggochannatbedyratskit

Att vara eller att inte vara, det är frågan..

Jag vankar mellan att få frispel och att ta min inre storm med ro.
Löften är svaga, åtminstone i min värld. Men för att få livet, relationer och vardagsfrågor
att fungera, måste man, varesig det är lätt eller inte - lära sig känna tillit., fram tills det att
nån slags motsats bevisats. Det är ordagrant ett faktum!

Jag har kommit till en punkt, där jag med största möjliga förståelse för mig själv, bestämt
att jag inte får det bättre än jag gör det. Och jag har det riktigt jävla bra, jag är otroligt lycklig
och jag vill inte för nåt i världen att det ska raseras, än mindre pga av mina svårigheter
att våga vara lycklig, att tillåta mig själv.

Försvinner det här, är jag rädd att jag rasar med.
Och det skrämmer skiten ur mig,
att vara precis så sårbar,
som jag är just nu!