När det knakar i fogarna, avgörs vilka som försöker hålla ihop och vilka som ger sig av.
Det finns perioder i livet, när det mesta går ytterst trögt. I stort och i smått.
Jag har en sådan period.
Och jag har med facit i handen insett att jag absolut inte står ensam, men jag har oxå insett att människor jag en gång trott på, visat sig vara små små individer, som inte pallat trycket för min skull. I ren svenska har jag helt enkelt inte varit tillräckligt god att hålla fast vid. I stället räds de och flyr fältet.
Jag klandrar ingen,
men jag tackar dem inte heller.
Kommentarer
Trackback
