Stor vilja, i liten förpackning.


Alla dessa tankar, all denna vilja - i en och samma kropp.

Jag undrar hur mycket en människa kan bära, innan den brister. Hur mycket en människa kan fyllas, innan den spricker. Hur många tankar en människor hinner tänka, innan tankebanan förtvinar. Jag undrar hur mycket en människa klarar av att utstå, innan det är försent.

Om någon mot all förmodan skulle välja att klona mig när jag dör (om möjligheten finns), så se för fan till att inte ta med mitt spekulationssystem, inte heller mitt dåliga samvete. Välj bort min naivitet och ännu hellre diplomatin. Glöm för all del inte att radera ut hur det känns att bli berövad sin stolthet, men heller inte känslan av att aldrig duga till.

Jag är för stor, för att vara så liten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0