aggochannatbedyratskit

Ibland bjuds man ljusa ögonblick, då det exploderar vackra känslor i och omkring sig. Ögonblick man aldrig vill vara utan, som man alltid vill ha nära till hands. Man brukar säga att strålande minnen är minnen man ska plocka fram när en situation är grå, när man får känslan av att allt runtomkring sig rasar. Jag skulle vilja säga att det är väldigt lätt att plocka fram vackra minnen, men kan beroende på en mörk situationens läge likväl göra skada som nytta.

Alla mina minnen - är mina minnen, ingen annans, men de kan delas. Hur känslan inför minnen är, brukar således inte delas, eftersom människan aldrig är den andre lik. Jag gråter om jag har en mörk period och plockar fram vackra minnen, så som jag önskar de var i stunden. Jag får ont i magen, för att jag inte är maktfull nog att kunna ersätta mina dystra perioder, med mina vackra minnen.

Det är en människas rätt att tvivla när mörkret faller och inga fotspår syns,
det är min rätt som individ att gråta och känna att livet inte är nånting annat än
en stram och elak fas, ens själ går igenom.

Ibland vill jag låta vackra minnen dö ut,
då skulle jag slippa lida.