aggochannatbedyratskit

Jag har mina perioder och genomgår ständigt större eller mindre förändringar i livet, vissa jag själv rår över, andra jag är totalt maktlös över. Nuvarande fasen är en jobbig sådan, jag anklagar mig själv och tycker att all världens hemskhet beror enbart på mig, bara mig. Aningen egoistiskt, för världen kretsar ju faktiskt inte kring mig och den stannar heller inte upp för att jag har det besvärligt. Men det känns så.

Jag litar inte på någon, inte en enda jävel och det grundar sig inte i hur människor är, snarare hur jag aldrig kunnat bearbeta andra människors misstag gentemot mig. Jag törs helt enkelt inte ge någon min tillit, för jag vet hur lätt och möjligt det är att ta det ifrån mig, på en hundradels sekund. Min dystra fas jag går igenom har alldeles för mycket med tillit att göra, vilket i sin tur resulterar i misstänksamhet. Jag är som ett klot, redo att rulla rätt ner i rännan - vem orkar med en sån människa?

Vem orkar med någon som aldrig ens törs nudda vid mänsklig ärlighet?

Jag orkar knappt med mig själv!